Historia & Natur

Nackas historia och natur

Nacka kommun blev stad år 1949. Genom att sedan Saltsjöbaden återförenades med Nacka och Boo kommun fördes till Nacka kommun bildades den nuvarande Nacka kommun år 1971.

Texten bygger på fakta hämtade från www.infobanken.nacka.se och www.wikipedia.se

Historia

Redan för ungefär 4000 år sedan bodde det människor i detta område. Man har hittat så gamla boplatser i Älta och Erstavik. Någon egentlig bosättning skedde förmodligen inte förrän i slutet av järnåldern, 500 f Kr – 100 e Kr. Genom området gick då många sund och fjordar. Därför var fiske och sälfångst antagligen viktiga för uppehället. Platser, som då var bebodda var bl.a. Älta, Sickla, Järla, Boo och Lännersta. Ända fram till 1600-talet levde människorna här mest på jordbruk och fiske.

Sedan 1100-talet var kyrkan och klostren de stora markägarna. Andra större markägare var t.ex. Danvikens Hospital, Erstavik, Velamsund, Kummelnäs och Boo.

Ända sedan 1200-talet har utvecklingen i Nacka varit beroende av Stockholm, där bönder och fiskare kunde sälja sina varor och köpa sådant man inte själv kunde tillverka. Farleden in mot Stockholm gick genom Baggensstäket, genom Skurusundet och förbi Sveriges holme. Vinter-vägen från skärgården och Värmdön gick över Lännerstasundets is in i Duvnäsviken, över Järlasjön och Sicklasjön in till vintertullen på Södermalm. Landsvägen från Stockholm till Värmdön gick via Danvikstull, över Sicklaön och fram till Skurusundet, där en färjeförbindelse fanns. Färjan ersattes av en flottbro 1832.

Nacka kommuns vapen är ett kvarnhjul, som symboliserar att kommunens ursprungliga industri använde vattenkraft till de kvarnar som fanns. Redan på 1550-talet grundade Gustav Vasa en hammarsmedja vid Nacka ström, som via tre vattenfall rinner mellan Dammtorpssjön och Järlasjön. Det fanns många kvarnar i Nackaområdet bl.a. vid Danviken, vid Vikdalen, vid Duvnäs gård och i Erstavik, där en av skärgårdens största mjölkvarnar låg. Vattenkraften gav upphov till ett brukssamhälle, men vid slutet av 1800-talet ersattes vattenkvarnarna av ångdrivna kvarnar. Runt 1870-talet utvecklades kåk- och fabrikssamhällen, t.ex. vid Järla, Sickla, Finnboda och Henriksborg. I samband med den industriella revolutionen på slutet av 1800-talet blev Nacka en av Sveriges tyngsta industriorter med industrier som Stockholms Superfosfat Fabriks AB i Gäddviken, Finnboda varv, Saltsjöqvarn, Tre Kronor, AB de Lavals Ångturbin, AB Diesel Motorer (senare Atlas Copco) och Tollare pappersbruk.

Nacka var inte bara ett brukssamhälle och senare industrisamhälle utan även ett sommarställe för välbärgade borgare och adelsfamiljer i Stockholm. Under mitten av 1700-talet uppfördes både Svindersvik och Stora och Lilla Nyckelviken som sommarställen. Från slutet av 1800-talet avstyckades mycket mark från de stora gårdarna i Nacka till tomter för både sommarvillor, permanent bebyggelse och industrier. Under 1900-talet blev det även vanligare med sommarställen för andra samhällsklasser, och många områden i Nacka bebyggdes med sommarhus, t.ex. Lännersta, Boo, Lilla Björknäs, Eriksvik och vid Insjön.

Till en början var det ångbåtstrafiken som var viktig för Nackas utveckling. 1891 öppnades järnvägen mellan Stockholm och Saltsjöbaden, Saltsjöbanan. Det gjorde Saltsjöbaden till en populär badort, och villaområden började allt eftersom byggas längs banan: Storängen från 1904, sedan bl.a. Saltsjö-Duvnäs, Ekängen, Långsjöstrand, Skogalund och 1937 Lillängen.

Även vägtrafiken utvecklades. Över Skurusundet byggdes en högbro, som var klar 1915 och sedan kompletterades med ytterligare en vägbana 1957. På 1920-talet kom busstrafik igång på Sicklaön, Ormingelandet och från Älta till Enskede.

På slutet av 1800-talet bodde endast omkring 2000 personer i det område som i dag är Nacka, men ytterligare drygt 400 var anställda i Nackas fabriker. De flesta av dem bodde i Stockholm. 1905 grundade staten en egnahemslånefond, som gav arbetare och tjänstemän möjlighet att skaffa eget hus utanför staden. I Nacka skapades under de närmaste årtiondena egnahemsområdena Skuru, Älta, Björknäs, Kummelnäs, Lännersta, Nysätra, Hästhagen och Lillängen. På 1950-talet och 1960-talet byggde kommunen i bl.a. Tallbacken, Alphyddan, Ekudden och Finntorp, som då blev ett centrum för hela Sicklaön. Även Orminge fick stor del av sin bebyggelse under 1960- och 70-talen. Under 1980-talet byggdes nya hyreshus bl.a. i Björknäs och under 1990-talet kom Jarlabergs bostadsområde till. De båda 55+föreningarna Skogsgläntan och Lövängen i Lillängen byggdes under början av 2000-talet.

Under slutet av 1900-talet fick Nacka många kontorshus och affärsverksamheter i stället för fabriker. Företagscentret Nacka Strand och Sickla köpcenter etablerades delvis i gamla industrilokaler. Forum Nacka invigdes 1989 och utvidgades samt återinvigdes 2008.

Natur

Nackas natur präglas av en uppsprucken berggrund med branta stränder mot t.ex. Skurusundet, Lännerstasunden och Baggensfjärden. Många av de högre bergspartierna har kala hällar, som ibland är täckta av ett tunt jordlager.

Flera förkastningsbranter finns. En går från Södermalm och fortsätter över Nackas norra kustlinje. En annan går längs Sicklasjön, Järlasjön, Duvnäsviken och vidare österut.

Nacka friluftsområde är ett ca 700 hektar stort naturområde med omväxlande natur med både berg och sjöar. Här ligger bl.a. friluftsgården Hellasgården. Erstavik är ett annat naturområde, där det fortfarande bedrivs jordbruk. Här finns ängsmarker, promenadvägar och fina badsjöar.

Dessa naturreservat ligger i Nacka kommun:
Velamsund, Nyckelviken, Skogsö, Tattby, Strålsjön-Erstavik, Älta Mosse-Strålsjön och Ekoberget.
Gränsen mellan landskapen Uppland och Södermanland går genom Nacka kommun, genom Skurusundet och Baggensstäket. Centralorten Nacka ligger på ön Sicklaön, Boo ligger på ön Värmdön, medan Älta och Saltsjöbaden är delar av Södertörn.

Nedanstående foton visar utsikten från vårt område innan Musikvägen fanns. Det stora huset är den musikskola som har gett vår väg sitt namn.